Två halvor förenade i ett helt

Jag tvingas än en gång konstatera att Malte Persson har sagt det vi (vilka vi?) alla tänker på. Lyssna på P1:s Obs från i tisdags, där han talar om förhållandet mellan litteraturkritik i tryckt och digital form. Tidningarnas litteraturrecensioner kortas ner, förenklas, det minimala utrymmet omöjliggör "den eftertänksamhet som brukade skilja kultursidor från andra sidor". Bloggen möjliggör förvisso den typen av längre mer reflekterande texter, men frågan är om dessa texter blir mer än skummade. Men om bloggformatet har svårt att imitera det som är bra med tryckta media, har tryckta media inga problem med att imitera det som är dåligt med de digitala. Idealt sett kunde bloggosfären fungera som en slags "medborgerlig offentlighet" så som Habermas beskrivit den. Tekniken i sig är det inget fel på. Persson gör rätt i att identifiera de primära hoten inte i ett nytt medium utan i omvandlingen av strukturer i samhället: skolan, universitetet, biblioteken, kulturpolitisk populism. Persson svingar sig upp till ett oanat patos då han säger, att "mot den västerländska kulturens nedgång och fall kan litteraturkritiken inte göra så mycket. Vad man kan göra är att åtminstone inte på grund av dåligt självförtroende börja tänka populistiskt själv." En återgång till de gamla folkbildningsidealet, nu ofta anklagat för "elitism", tycks vara den enda farbara vägen.
Som vanligt har jag mycket lite att tillägga: det är bara att applådera hans mod och klarsynthet. Och jag skulle givetvis önska att fler kulturskribenter än Persson hade just det självförtroende han efterlyser, och ger ett sådant inspirerande prov på. Att fler människor med kulturell makt kunde inse att det de kryper för inte är de förtryckta, exkluderade massorna, utan försäljningssiffrornas massiva tryck. Att fler kunde inse att människan är föränderlig och formbar: att det är minst lika elitistiskt att utgå från en förklenande och förtingligad bild av den populärkulturella konsumenten, som att utgå från att människan är intresserad av att utvecklas, lära sig någonting nytt, inte omedelbart ta avstånd från det som till en början kan vara främmande.

P.S.

Om ni läser det jag skrivit under rubriken "Två halvor" och "Två halvor II" kan ni lätt se varför jag uppskattade Perssons inlägg så mycket.