Jag läser i DN att Waldemarsudde ska ställa ut Helmer Osslunds landskapsmålningar, och det feta uppslaget med "Höstafton, Nordingrå" får mig genast att drömma. Det svider av längtan efter Norrland, jag vill dit och jag vill se se hösten där. OK, jag vet att tavlorna är svåra att se på utan lite kitsch i blicken. Kanske beror det på att vi ser dem med Karin Mamma Andersson som mellanhand, så att säga. Å andra sidan ser faktiskt området kring Höga kusten ut så där, eller borde inspirera till ett sådant uttryck. Koloriten är liksom både sann och vågad. Bland alla intressanta färgval har jag framför allt fastnat för kollisionen mellan en matt van Gogh-violett och en smöraktigt brandgul. Mina Norrlandsdrömmerier utspelar sig i de nyanserna.
No comments:
Post a Comment