Allmän adiafora

Ti 9/9 kl. 10.45: Konversation hos optikern inför provning av linser: "Jaså, så du studerar litteratur. Ja, då läser du mycket förstås." "Ja. Är det bra att ha linser på nära håll om man sitter och läser?." "Nja, jag rekommenderar nog att du har ett par glasögon att byta med." "Är det sant att linser kan ramla ur om man gråter? Du förstår, jag läser så hemskt sorgliga böcker." Hon förstod inte att jag skämtade, och när jag förstod att hon inte förstått var det liksom för sent att säga något.

Må 15/9 kl. 14.00: Jag ligger på sängen med benen mot väggen och ställer mig den nyttiga frågan: "Vad är jag rädd för egentligen?". Men det enda som dyker upp i mitt medvetande är "kosacker". Betyder det att jag har mycket lite att vara rädd för, eftersom de knappt finns längre?

Lö 20/9 kl. 11.00: Kom hem mellan två arbetspass och lyckades få tre timmars sömn. Jag drömde att jag gick i en trollskog och kom fram till ljus liten glänta. Den befolkades av ett tiotal små tomtar, alla sysselsatta med att spela på marimbor. Två tomtar spelade på varje marimba, ungefär som dubbelhändigt pianospel. Jag vaknade av väckarklockan men somnade om med flit och snoozade tio minuter, för jag ville lära mig melodin de spelade. När jag kom tillbaka till gläntan var tomtarna försvunna.

Må 22/9 kl. 07.10: Cyklade hem från nattvaket och tog vägen förbi industriområdet. En stor lyftkran tornade upp sig vid en av lagerbyggnaderna som jag närmade mig i en utdragen kurva. Jag kunde inte avgöra om lyftkranen rörde på sig, eller om det var en optisk illusion orsakad av min egen rörelse. Jag vände mig om och försökte komma underfund med det hela, men jag orkade inte stanna cykeln. Sen ångrade jag mig givetvis. Vem skulle jag nu kunna fråga om jag ville ha reda på hur det egentligen låg till? Hade kranen rört på sig? Tänk om den inte hade rört på sig, men det faktum att jag upplevde det så var ett religiöst tecken av livsomvälvande betydelse, guds mekaniska hand som kommer för att plocka ut mig ur den ljumma skaran? Hur ska jag någonsin få veta? Tänk om det är på det här sättet våra livs potentiella vändpunkter dyker upp, tänk om det där var ögonblicket. Och jag kommer aldrig att få veta.