Envar sin egen Adam

Den alltid läsvärde Pierre Assouline anmälde på sin blog några nyutkomna böcker om namnbyten. En fransk forskare och genealog, Nicole Lapierre, som skrivit boken Changer de nom, som led i ett kartläggningsprojekt av falska aristokrater och högerextrema medlöpare som bytt bort ett namn tyngt av associationer. Ämnet är fascinerande av många anledningar. Dels för att namnbyten - utifrån en syn på människan som kalkylerande strateg - avslöjar en hel del om samhällets uppbyggnad. En Darwish som byter namn till Blomsberg eller något annat "svenskt" har uppenbarligen någonting att vinna på det, liksom en Andersson som byter till Gyllström eller något annat "adligt". Den aspekten kanske främst är relevant för byten av efternamn. Men att byta förnamn tycks aktualisera en annan sorts problematik, som jag nästan tycker är mer intressant. Jag var själv inte helt nöjd med mitt förnamn när jag var yngre - det var udda och germanskt och jag ville ha ett normalt och anglosaxiskt. Jag är glad att jag aldrig gjorde slag i saken och bytte till något annat (jag pustar ut när jag tänker på de "normala" namn jag hade velat byta till). Det fina med att ha tilldelats ett namn är ju just att man inte behöver stå för det. När folk väljer att byta förnamn blir det genast en fråga om val, och man får därför en oönskad inblick i deras preferenser och självbild. Särskilt komiskt blir det för dem som känner till både "före" och "efter" och kan skratta åt kontrasten mellan exempelvis Thore och Kim, Hjördis och Linda eller Evert och Ricky. Det finns naturligtvis förändringar åt olika håll - från ovanligt till vanligt, från vanligt till ovanligt (hörde för ett tag sedan om någon student som bytt namn till Aristoteles - jag tror att han hette Johan innan bytet). Det gemensamma är det faktum att man på något sätt får veta för mycket om personen, ungefär som när man kommer på någon med att spegla sig under det att de provar olika tillgjorda ansiktsuttryck de skulle vilja ha. Nu skulle jag hellre ha ett löjeväckande namn som påtvingats mig än att behöva bära bördan av att ha valt det själv.