Idolkritik

Jag läser en utgåva av Addisons samlade verk, utgiven i New York på 1850-talet. Även om jag knappast är allergisk mot förord, förklarande noter och annat "skrivet av andra" i den här typen av utgåvor, måste den här ta priset både i barock, påträngande panegyrik och felriktad pedagogisk iver. Den försöker förklara där det inte finns något att fråga om. Titt som tätt kommer det små noter i texten, med förklaringar längst ner på sidan istället för längst bak i boken, så att man omöjligt ska kunna undgå dem. De är inte till någon nytta överhuvudtaget. Deras entusiastiske upphovsman, en Mr. Hurd, tar varje chans att påpeka utsöktheten i Addisons ordval, eller försöka urskulda honom från språkliga misstag. Exempel nr 1:

Addison: "There is something so wild and yet so solemn in the speeches of his [Shakespeares] ghosts, fairies, witches, and the like imaginary persons, that we cannot forbear thinking them natural, though we have no rule by which to judge them, and must confess, if there are (NOT HÄR) such beings in the world, it looks highly probable they should talk and act as he has represented them."

Mr. Hurds hjälpsamma fotnot: "There are. He might have said be instead of are, and he would have said it, but that, as the accent would fall on be, the jingle of be in beings, which follows, would have had a worse effect than there are. I only mention this to show the delicacy of his ear..."

Exempel nr. 2:

Addison: "The last are, indeed, more preferable, (NOT HÄR) because they are founded on some new knowledge or improvement..."

Mr. Hurd: "The degree of comparison is expressed in the adjective itself. The comparative, more, is then to be struck out, as a manifest blunder of the compositor. It is impossible that such an expression should come from Mr. Addison."


Jag menar inte att iakttagelserna är felaktiga, det är ju sånt där som man tänker på ibland när man läser och känner sig "uppmärksam", men varifrån kom impulsen att dela med sig av sina upptäckter? Är det en relik från ett svunnet, präktigt skede, då grammatikläraren och författaren förenades i en folkupplysande mission?