Sunday, November 30, 2014

Allmän adiafora XX


12/11 kl. 14.45: jag gav en romsk tiggare pengar för att vakta mopsen utanför mataffären. Till en början var det lite svårt att få fram mina önskemål och sluta en överenskommelse, men vi lyckades mötas halvvägs i någon sorts allmänromanska, med vad jag uppfattade som tydliga inslag av spanska, och jag kunde gå in och handla. När jag kom ut höll tiggaren den lilla hunden på sitt knä, imiterade en huttring och tycktes säga att hunden var "caldo". Jag gav honom resten av pengarna och tänkte inte mer på det förrän några kvarter bort då jag började fundera över ordet han använt. Det är ju något man tidigt måste lära sig, att just detta ord "caldo", mot all rim och reson för en talare av germanska språk, på italienska och spanska betyder "varm" och alltså raka motsatsen till svenskans nästan homofona "kall". Vilket språk hade vi talat egentligen?

22/11 kl. 17.30: "Otympligt": vilket fantastiskt ord! Enligt teorin att vi tänker med kroppen, att de flesta ord för känslor består av abstraktioner utifrån konkreta handlingar, skulle man kunna dela in livets motgångar i de tunga och de otympliga. Svåra att bära, men på olika sätt. I så fall tror jag att jag föredrar de tunga.

20/11 kl. 10.08: Skokräm. Jag använde skokräm för första gången på mycket, mycket länge, och den speciella doften förflyttade mig genast till barndomen. Jag minns att jag då tyckte att det var märkligt att något som man smorde in skorna med kunde heta "kräm", då jag nog associerade till mormors krusbärskräm. Det är märkligt, men jag kan fortfarande inte avgöra om skokräm luktar gott (ätbart) eller inte.

28/11 kl. 11.20: märklig mixtur av plötsliga (om än länge förberedda) anfall av en närmast kosmisk misstro och ett lika plötsligt uppvällande intresse för allt som inte är jag: samtal med expediten på pressbyrån där jag köper mitt snus, artiklar om Alicia Keys. Någonstans i mitten står intellektet och överrumplas av om inte helt och hållet oönskade, så åtminstone oväntade, gäster från två håll.  

25/11 kl. 12.40: vid bordet mittemot på lunchserveringen satt en man och en kvinna, i 50- eller 60-årsåldern. Jag säger inte ett par, för jag tror inte att de var tillsammans. Mannen hade keps, och det fick mig att tänka på att det nyss i någon löjlig undersökning jag förletts att klicka mig vidare till på någon nyhetssida på nätet slagits fast att just det klädesplagget av kvinnor uppfattades som det mest oattraktiva av alla. Jag tänkte att de mycket väl kan ha rätt, och så mumsade jag vidare på min sejfilé. Mot slutet av maten - min och deras - var det någonting som mannen sade som fick kvinnan att resa sig, gå runt bordet och hålla om honom från sidan. Kepsskärmen fick sig en lätt törn av ärmen på hennes kappa.  

No comments: