Om dumhet endast kunde yttra sig i frasen "Jag förstår inte" och ett avståndstagande från vidare göranden, vore skapelsen rättfärdigad.
Elitism, i meningen av en allmän perfektionism, är det enda säkra värnet mot ideologiska felsteg och tankemässig stagnation. Den jämför ständigt idén med dess förkämpar och underkänner dessa såsom ovärdiga sitt föremål, samtidigt som denna dom kastar ett tvivlets skugga över idén och åter sätter anden i rörelse.
Att ha samtalspartners för vilka vissa samtalsämnen är outtalat tabubelagda leder till en ojämn maktfördelning. I en situation där man är dömd att öka mängden tal, för att resonera eller om så bara för att byta samtalsämne, har den ene fått i sin hand detta oerhörda: sterilitetens trollstav.
Det är inte jordens undergång, det är bara naturliga fluktuationer. Jag försöker säga samma sak till stormarna i mitt huvud.
Jag tror på toleransen. Den är det enda som kan hindra mig från att hugga vilt omkring mig med min kärlek.
Där man bränt sig spolar man kallt vatten. Sen går man ljummen genom livet.
Läsandet förhåller sig till glädjen som bönen till nåden.
Om charlatanerna vore cyniker skulle jag beundra deras dristighet. Men fullt så logisk är nu inte världen.
Rivalens blick är ett ej föraktligt stimuli till en förälskelse och ett oundgängligt sådant vad gäller det krampaktiga fasthållandet vid dess restprodukt.
Man vet att folk i allmänhet troligtvis är varken mer eller mindre hyggliga än de bekantskaper man byggt upp under åren. Och även om denna vetskap är nog för att befria en från otillbörlig paranoia, är den å andra sidan ingen sporre till ett fortsatt letande.
Tanken att världen och människan är möjliga att påverka har till de breda lagren spridit den speciella sorts melankoli som tidigare varit förbehållen kungar.
Livet är en bildningsroman som efter några hundra sidor tråkar ut oss till döds.
No comments:
Post a Comment