Allmän adiafora XIII

Må 17/1 kl. 21.00: Vad gör en homebody utan ett hem? I april måste jag lämna den här lägenheten, där jag ändå trivts så bra. Jobbigt, dels för att jag verkligen gillar det här stället, men framför allt därför att jag känner mig reducerad till naturtillståndets utsatthet. En grundläggande hållning jag har, och som ligger till grund för min aversion mot resor, är att de mer raffinerade behoven kan tas om hand först när de basala tillgodosetts. Om allt det tråkiga och materiella i livet, saker som bostad, mat, toalett, osv. fungerar som det ska, kan tillvaron glömmas bort och man kan läsa böcker, lyssna på musik, drömma och diskutera, ägna sig åt allt som markerar skillnaden mellan ren biologisk överlevnad och ett liv med ett innehåll. Resor tenderar att dra en tillbaka till de mest elementära behoven och sänka ens grad av oberoende. Kanske är det just därför vissa gillar att resa på det "romantiska" sättet (interrail etc.), att vi då kan återuppleva våra förfäders dagliga kamp som någonting lattjo. Fredlös för en dag, liksom. Hur som helst, där är jag nu, beroende inte bara i den meningen att jag inte längre står över det materiella utan i högsta grad beroende av hjälp från familj och vänner (luffarna vi ser allt fler av på gatorna är medelklassmänniskor från Småland utan kontaktnät, många av dem med en examen från Malmö högskola). Och några tillfälliga lösningar börjar redan presentera sig. Jag är evigt tacksam.

Ti 18/1 kl. 07.30: typisk avhandlingsdröm, inser jag så fort jag vaknar. Den här genren börjar bli bekant. Dess innehåll: jag jobbar som någon sorts allt-i-allo på ett hotell vid en badort, och har fått till uppgift att ordna registret över tidigare besökare, vilka var och en har en egen, tjock dossier som jag på något sätt måste begripa mig på för att kunna katalogisera rätt. Och mapparna är mycket gamla - en av dem tillhör Gustav den tredje! I min rådvillhet vänder jag mig till min närmaste överordnade och ber om hjälp. Hans kommentar: "Jag råder dig att äta en lätt lunch, till exempel fisk."

22/1 kl. 11.26. Anglicismer som stört mig på sistone: 1) varför använder alla "narrativ" som substantiv? Heter det ett eller en narrativ? Ligger betoningen på första eller sista stavelsen? Vad är det för fel på "berättelse"? 2) ur DN lördag 22/1, översättning av intervju med författaren Mavis Gallant: "Jag blev vansinnig. Ignorant, eller hur?". "Ignorant" är tricksigt. Att "ignorer" någonting betyder på franska att vara okunnig om det. Engelskan saknar denna form av verbet men har kvar betydelsen i "ignorant" (okunnig). Att ignorera någonting är att aktivt välja/låtsas vara okunnig om det, men det är någonting annat. Vad är det för fel på "okunnig"?

Som vanligt framstår man som sur och elitistisk när man anmärker på sådant här. Sur må vara, men elitiststämpeln värjer jag mig mot. De flesta som begår sådana här fel är inte vanliga människor som säger "ejenkligen", "pogram" eller "situationstecken". Det är tvärtom välutbildade filurer som tror att de snitsat till det och sagt något klyftigt: journalister, akademiker, osv. Vad som stör mig är inte så mycket själva felet utan den bakomliggande attityd man anar, baserad på missuppfattningen att ord med latinsk eller grekisk grund är mer precisa och ger ett seriösare intryck. Precision är en fråga om rätt ord på rätt plats, och då är alla språkets resurser lika viktiga. Den här typen av uttryck hör snarare till precisionens eviga fiende: jargongen.