Karl Kraus, reinkarneras så fort du bara kan!

Är det fel att låta sig provoceras av människor som verkligen inte vill en något ont? Troligtvis. Jag kan ändå inte smälta det nästan aggressiva koncentrat av fåraktig menlöshet som mötte mig på första sidan till Sydsvenskans kulturdel. Det gäller intervjuserien "Soundtrack till min sommar" där turen denna gång kommit till Jonas "Basshunter" Altberg, upphovsman till plågan "Boten Anna". Under den uppenbart lögnaktiga citatrubriken "Man kan inte ogilla reggae" får vi en högst oönskad inblick i hans sätt att tänka. Det hade räckt gott för min del om han varit en av tre tyckare, hejdade på stan. Nu får vi istället ta del av hans utvecklade funderingar kring sommar och vilken musik den bör ackompanjeras av, som i följande stycke, där det tautologiska på ett mystiskt sätt samsas med det individuellt smaklösa: "En bra sommarlåt måste ha en bra rytm, självklart. Sommarmusik ska ge en somrig känsla i magen, typ lite bongotrummor, lite oljefat och såna grejer. Det ger mig en sommarfeeling." Han förklarar att det ska vara musik som både går att "stå och gunga till" eller "bara brejka loss till." Själv dansar han dock inte: "Jag kan inte dansa men jag är en jävel på kärlek!" (obetalbart). Vi rör oss sedan från hans allmänna funderingar till mer specifika låttips, och här lyckas han få med både Inner Circles "Bad Boys" och Bryan Adams "Summer of 69". Och den som tänkte att den sistnämnda skulle kräva någon slags ursäkt, någon form av argumentation, lär inte bli besviken när han får ta del av "Basshunters" vältaliga plädering: "[...] det är en legend, den ultimata jävla, alltså vilken krog som helst i USA eller Europa eller whatever och du slänger på den du kan inte missa introt bara BANG! Alla blir galna när den kommer." Vidare anser intervjuobjektet att det bästa med sommaren är 1) "att alla brudar skippar alla tjocka kläder" och 2) "man är alltid fräschare med en bränna". Och det sämsta med sommaren då? "Den tar slut så jävla snabbt".
OK, jag vet att han inte har betalt för att vara originell eller smakfull, men det här var banne mig det mest banala och smaklösa jag hört på länge. Det är lönlöst att ställa mig frågan "Varför finns sådana människor?", ty det är en metafysisk fråga, känd som teodicéproblemet. Det är svårt för arma dödliga att förstå. Däremot kan jag inte låta bli att ställa mig - eller snarare Sydsvenskan - frågan "Varför får han breda ut sig på kulturdelens förstasida, och varför tycker någon att det är intressant/meningsfullt?".