Kulturpolitruk

Det var med en viss suck av lättnad jag läste ledaren i senaste numret av Axess, en tidning jag ett tag tyckt vara på väg åt fanders. Johan Lundberg är åtminstone konsekvent i sina samtidskritiska utfall, och för det är jag tacksam. Alltför ofta ser man annars hur "höger"-människor försöker sitta på två stolar och flirta med sin kulturkonservativa socialgrupp samtidigt som de inte ser några problem med att i praktiken driva fram just den utveckling de beklagar sig över. Fox TV är ett exempel, med sina extremt högervridna nyhetssändningar, vilka varvas med sliskiga realityprogram. Men Lundberg rättar sig inte i det borgerliga ledet, utan pucklar på Johan Staël von Holstein ("IT-yrans yraste företrädare") och beklagar sig över "förbrödringen mellan nyliberaler och kultursidesvänster". Kulturkonservatismen har alltid haft den fördelen, att den åtminstone tar kulturen på allvar och inte ser den som en samling kulturprodukter, i princip utbytbara efter konsumentens smak. Genom en anti-ekonomism mot bättre vetande lyckas de faktiskt återskänka kulturbegreppet något av dess kritiska potential. Hur märks det?
Jo, genom att det genast väcker rabalder. En effekt som fullständigt uteblir när man på Cultural studies-manér belönar allehanda masskulturella yttringar med en subversiv politisk potential, eller aggressivt attackerar kanoniserad litteratur som del av en etablissemangets konspiration. För min del börjar jag mer och mer uppfatta den typen av en kritik som en slags missriktad välvilja. Bland det sundaste jag läst i denna fråga är Kate Soper och Mark Riles To cherish the sublime? - postmodernism and cultural self-realisation (2003). Där hävdar författarna på ett lyckat sätt den kritiska potentialen hos det gamla, Matthew Arnoldska kulturbegreppet, just för att det synliggör klassklyftor istället för att dela ut symboliska kompensationer. Dess latenta motsägelse - att högkulturen anses i princip relevant för hela mänskligheten, samtidigt som större delen av denna genom bristande tillgång och otillräcklig utbildning exkluderas - borde vara utgångspunkten för en kultur- och utbildningspolitik värd namnet. Och att återinföra gratis inträde på muséer vore ett första steg.