Good sex awards

Jag har inte riktigt bestämt mig vad jag tycker om årets nobelprisvinnare, och det är frågan om jag kommer att ha tid att grunda ett ordentligt omdöme. Men han har onekligen en förtjänst, som dessutom är ganska ovanlig: han kan skriva om sex på ett naturligt och vackert sätt. Vad jag vet finns det ingen positiv pendang till det "bad sex award" som delas ut för sämsta litterära sexskildring, men fanns det ett sådant kunde även den pokalen knipits av Le Clézio. Ta t ex följande stycke ur Révolutions (Allt är vind på svenska):

Dans la grande chambre il faisait sombre, sauf l'enseigne au néon qui écrivait en rouge After Hours, qui allumait une tache de crépuscule au plafond, et Alison etait arc-boutée sur le matelas, les yeux revulsés, son souffle court, son coeur qui cognait, Jean sentait la sueur couler sur ses joues, sur son dos, la sueur mouillait leurs poitrines et leurs ventres faisait un bruit de ventouse, et tout s'éclairait soudain, s'illuminait, d'une lueur nerveuse qu'on ne voyait pas avec les yeux mais avec toutes les fibres de son corps. D'une certaine facon, c'etait assez magnifique, au milieu de la violence de la ville, avec le bruit des autos en train de courir sur Jamaica Road et même les cris des ivrognes en bas dans la rue qui se battaient pour acheter vite leur dernier alcool. Jean et Alison etaient au centre d'une bulle de bonheur, non pas hors du temps, mais plutôt au coeur du temps, au point le plus chaud du réel. (Révolutions, Gallimard Folio, s. 307)

Jag har inte den svenska översättningen tillgänglig, så jag gör ett försök själv, fyllt av osköna nödlösningar:

"I det stora rummet var det mörkt, förutom neonskylten som skrev orden After Hours i rött och lyste upp en fläck av skymning i taket, och Alison spjärnade mot madrassen med uppåtvända ögonvitor, flämtande, med bultande hjärta. Jean kände svetten rinna på sina kinder, sin rygg; svetten blötte ner deras bröst, och deras magar gav ifrån sig ett ljud som av en sugkopp. Plötsligt lystes allting upp, sken till, i ett nervöst ljussken som man inte såg med sina ögon men med varje fiber av sin kropp. På sätt och vis var det rätt så fantastiskt: mitt i stadens våldsamhet, med bullret från bilarna på väg längs Jamaica road, till och med skriken från fyllona nere på gatan som slogs för att snabbt komma över sin sista alkohol. Jean och Alison befann sig i mitten av en bubbla av lycka, inte utanför tiden, utan snarare mitt i den, i verklighetens hetaste punkt."

Hans samlagsskildringar är bra på samma sätt som hans stil överhuvudtaget är bra: genom sin naturlighet, sitt alldagliga ordförråd, sin precision. Risken med denna stil - knappast begränsad till erotiska ämnen men kanske särskilt hotande då - är att han balanserar farligt nära en avgrund av banalitet. Balansgången blir naturligtvis särskilt prekär när man översätter. Den avslutande delen på stycket ovan låter riktigt illa i min översättning, men på något märkligt sätt träffar det i originalet helt rätt ton. (Kanske för att "chaud" översätts med "het", men på franska talar man inte om en "chaude" brud eller "chaude" sex). När tricket fungerar övertygar han oss om att det faktiskt kan vara på det sättet, att det banala inte är det falska. En mer stilistiskt driven prosa kunde missat detta enkla, självklart sanna. Det var vad Raymond Radiguet menade med sin ambition att "deniaisier les lieux communs" (återigen översättningsbesvär! Typ "ta oskulden av talesätten", "göra den konventionella visdomen mindre banal", "fylla kulturens förråd av typiska formler med ett nytt, självupplevt innehåll" etc).