Jag läser här att Akademibokhandeln, en institution som länge varit död för mig, sent omsider tycks ha fattat galoppen och gått tillbaka till det enda som ger en sådan butik dess existensberättigande. Länge har det varit sorgligt att besöka dess glesnande hyllor, där vetenskapliga böcker fått maka på sig för 4 för 3-pocket och kulörta anteckningsböcker. "Mer än bara en bokhandel", visst, men vad är poängen om man i processen gör sig till mindre än en bokhandel? När jag har frågat efter udda böcker har jag hänvisats till Bokus (de har samma ägare).
Ibland blir man glad därför att statistiken står på ens sida, samtidigt som man blir förbannad över att den samhälleliga verkligheten inte gör detsamma. Som när undersökningar visar att det som säljer böcker är kunnig och engagerad personal (jag läste om en barnboksavdelning i England med goda försäljningssiffror, där böckerna stod med ryggarna utåt!), liksom när det visar sig att det enda som hjälper elever att lära sig är kunniga och engagerade lärare. Är det här "en låda vi måste tänka utanför"?
Monday, February 21, 2011
Subscribe to:
Posts (Atom)