Jag kaenner att jag maaste uppdatera den haer bloggen, som tycks ha drabbats av kroniskt troetthetssyndrom, eller saa aer det bara jag. Det finns en hel del att saega om min vistelse vid Cornell. Men som vanligt har jag inte tagit tillfaellet i akt och skrivit medan intrycken var naagorlunda begraensade och disponibla, och varje gaang jag saetter mig ner foer att skriva finner jag mig med en virtuell dubblering av de senaste tvaa maanaderna i mitt huvud och vet inte var jag ska boerja. Att tvingas transkribera skandinaviska tecken till romerska goer (se bara!) knappast uppgiften mer inbjudande. Saa, tills vidare, naagra smasaker:
Jag har aldrig varit saerskilt foertjust i Stanley Fish, vars foeredrag om "academic freedom" jag ska hoera paa imorgon. Aeven om jag tycker att hans relativistiska litteraturteori mest sysslar med skenproblem som han vill mobilisera till foermaan foer en politisk oklar populism, har han kanske en del att saega om fraagor roerande forskningspolitik och utbildning. Som i de haer artiklarna om studenters utvaerdering av laerare. Jag avboejde att ge studenterna moejlighet att utvaerdera mig den haer terminen, inte saa mycket foer att jag inte kan ta kritik (jag vet maanga saker som kunde bli baettre), men foer att inte tappa tilltron till studenterna, eller omedvetet anpassa mig till vad de foer tillfaellet raakar tycka snarare aen till deras potential. Jag minns mycket vael naer jag laeste sociologi och Thomas Brante gav en suveraen foerelaesning i vetenskapsteori, som de flesta av medstudenterna tyckte var "traakig", medan en pajas till pseudoakademiker som aegnade foerelaesningstiden aat att skoja med aahoerarna blev mycket omtyckt. Men, smaaborgerligt moraliserande aasido: det verkligt skraemmande aer naturligtvis hur saeljare-kundlogiken importeras till ett omraade som fungerar enligt mycket annorlunda lagar.
12/6 kl. 21.30: Samtal paa puben. Jag: "I can't believe we're watching the NBA finals when there's a world cup of soccer going on. This is so provincial." Robert (ironiskt foerebraaende): " Why do you hate America? Why do you hate freedom?" Jag: Oh, I don't hate freedom, I just want it to be used for good purposes, like kicking a ball into a goal rather than throwing it into a basket." De kulturella skillnaderna er ungefaer saa besvaerande foer mig haer.
13/6 kl. 14.00: Litteraer turism, faaglars namn, etc. Jag befinner mig paa den plats daer Vladimir Nabokov bodde och undervisade i 11 aar och daer flera av hans baesta romaner kom till. Vanligtvis aer jag inte mycket foer litteraer turism, men med tanke paa den detaljfascism som goer sig paamind i hans Lectures on Literature, vill jag gaerna faa en uppfattning om den flora och fauna som han beskriver. Men ett lingvistiskt problem tar oever istaellet. Jag har precis boerjat rekognoscera de tropiskt-nordiska omgivningarna och faat syn paa en illroed, stroemlinjeformad, svepande och skygg faagel, som troligtvis aer mycket vanlig haeromkring (en avbildning pryder grannarnas brevlaada). Jag fraagar min hyresvaerdinna vad faageln kallas, och faar det orimliga svaret "cardinal". I mitt huvud oeversaetter jag genast yttrandet till "domherre" vilket aer absurt. Dessa foerirrade kakaduor har ingenting gemensamt med den knubbiga, roedbroestade vinterfaagel vi i Sverige pryder med det namnet (se bilderna). Aer verkligen den katolska kyrkans uniformer ett foer protestantiska laender gemensamt, och tillraeckligt paatraengande, symboliskt register foer att moejliggoera detta mirakuloesa, kvasiadamitiska sammantraeffande? Och ja, faageln finns hos Nabokov, i en kasserad del av den fiktiva dikten Pale Fire:
The setting sun that lights the tips
Of TV's giant paperclips
Upon the roof;
The cardinal that likes to sit
And make chip-wit, chip-wit, chip-wit
Upon the tree;
The empty little swing that swings
Under the tree: these are the things
That break my heart.
22/6 kl. 21.30: Jag lyckades undvika ett horribelt felsteg. Kursen har ett stort antal homo/bi-personer och jag foeljde med naagra av dem till krogen. Min gaydar hade uppmaerksammat naagra av dem, men andelen visade sig vara stoerre aen jag trott, med en del oeverraskande uppenbarelser. Jag var paa vaeg att skoja till det lite och saega att "This is like Sodom and Gomorra" (den del av Prousts romansvit daer maskerna faller och det visar sig att praktiskt taget alla aer homosexuella), men jag insaag i god tid att kursiveringen inte skulle hoerts i tal, och att det nog hade laatit raett konstigt. Aa andra sidan tror jag inte att en enda av dem inte aer Proustian - en gemenskap av stoerre betydelse aen den kosmiska slumpen hos ens sexuella laeggning, om du fraagar mig. Vore svaart att taenka ut en talsituation med en lika tunn linje mellan att saega precis raett sak (genom inkluderande gemensamma referenser) och rent hate speech.
